Matilda om De sotarna! De sotarna!

Författare: Lars Ahlin
Ord: omständig, röd tråd
Betyg: 3

Denna bok, som till undertitel har "Zackarias andra bok", ger oss fyra skilda berättelser vilka hålls ihop av en röd tråd som utgörs av just Zackarias och människor i hans närhet, samt händelser som rör dessa människor. Jag upplever inte att boken är en renodlad novellsamling, snarare ett mellanting mellan novellsamling och roman. Däremot upplever jag att delarna skrivits på olika sätt, trots att språket helt klart känns igen genom hela boken. Första delen är väldigt tungläst, med omständiga, snirkliga, poetiska skildringar av allt från klädesplagg till samlag. Detta omständiga lättar allt eftersom för att i sista delen bjuda ett lättflytande språk (- eller så är det bara jag som läsare som vant mig!?). Överlag känns det som att språket är vad som står i främsta rummet, själva storyn och personskildringarna är av mindre vikt. Jag kände mig, när boken (till sist) var utläst en smula osäker på vad författaren egentligen ville mig som läsare. Kanske skrevs boken bara för skrivandets höga nöjes skull.

Emma om De sotarna! De Sotarna!

Författare: Lars Ahlin

Ord: målerisk, rytm, krav

Betyg: 4

"De sotarna! De sotarna!" består av flera berättelser med samma berättare: den 13-åriga pojken Zackarias. Den kändes därför mer som en novellsamling än som en roman. Ahlin ställer stora krav på sin läsare genom att den första berättelsen är den mest tunglästa. Jag kämpade mig igenom den och sedan blev det mer och mer lättläst och också bättre och bättre. Bäst var Ahlins språk: poetiskt, måleriskt, rytmiskt, humoristiskt. Personskildringarna tyckte jag däremot var lite tunna.