Sällskapets namn

Efter att vi bestämt att kalla oss Det namnlösa sällskapet visade det sig att vi inte var den första sammanslutningen med detta namn i Uppsala!

Det namnlösa sällskapet (eller Namnlösa samfundet) kallade sig också ett kamratsällskap i Uppsala som grundades 1860. Det bestod enbart av män, varav vissa sedermera gjorde sig bemärkta på olika områden. Sammankomster hölls titt och tätt hos medlemmar eller på någon restaurang, huvudsakligen "Löfvens" och "Flustret". Vid dessa sammanträden fördes protokoll och även ofta mycket lustiga "småprotokoll", skaldestycken och berättelser upplästes och kritiserades frimodigt, och satiriska epigram växlades stundom mellan medlemmarna. Då sällskapets medlemmar successivt lämnade Uppsala och andra ej längre trädde i stället, blev dess liv alltmera tynande. Med år 1867 var sällskapet faktiskt upplöst, om också någon enstaka sammankomst hållits därefter, till exempel den tjugufemårsfest, som firades 1885.
Källa: Nordisk familjebok

Namnlösa Sällskapet, en krets av litterärt aktiva uppsalastudenter bildad 1860 på initiativ av Lorentz Dietrichson. N. framträdde med samlingen Sånger och berättelser af nio signaturer (1–2, 1863–65). Till N. hörde bl.a. Snoilsky, Edvard Bäckström, Pontus Wikner och C.R. Nyblom. I opposition mot Tegnérinflytandet odlade N. med utgångspunkt främst i Runebergs idealrealism en lågmäld och intimt vardaglig diktion. Termen ”signaturpoesi” har av eftervärlden brukats med kritisk biton som benämning på en övergångsfas i svensk lyrik. Snoilsky blev den främste att förvalta det litterära arvet efter N.
Källa: NE