Författare: Chimamanda Ngozi Adichi
Tre ord: Dualismlila, igbo, ytlig.
Betyg: 3
Dualismlila har att göra både med omslaget, titeln, innehållet och vissa kopplingar till Honungsbiets hemliga liv (som vi läste förra året). Jag tycker att allt för mycket bygger på klart uppställda motpoler, inte minst gestaltat av de olika hem syskonen befinner sig i: här blir man levande och förlöst/där blir man instängd och förtvinar; skratt/tystnad; frihet/lydnad; styrd av scheman/rörlig och spontan; synlig/osynlig. Greppet går igen en smula i Honungsbiet, även den med lila omslag och uppbyggd kring ett trevlig ställe respektive ett instängt. Jag vet inte om det är just det upplägget som gör det, men jag saknar några djupare förklaringar på åtminstone pappans beteende och en problematisering av religionen. Vad är det som leder till hans tro och kompromisslösa hållning - tecken finns, men inte några djupare svar (som givetvis inte kan bli heltäckande). Romanen blir därvidlag lite ytlig, trots den situation syskonen och mamman befinner sig i. Något jag verkligen gillar är den rika inblandningen av igbo. Det får mig att stanna i Nigeria och mljöerna.
28 april 2011
20 april 2011
Sofia om Lila hibiskus
Bok: Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie
Tre ord: rädsla, luktintryck, makt
Betyg: 4
”Jag visste inte att det fanns lila hibiskus”,
konstaterar Jaja när han och systern Kambili är på besök hos sin faster en bit in i boken. Och det är mycket som finns hos syskonens faster och kusiner som inte finns hemma hos dem. Hos fastern Ifeoma finns trygghet, vägar till utbildning och möjligheten att tala och säga emot. Hemma finns den allt överskuggande rädslan. Rädslan för att göra fel och för att fadern ska bli arg och misshandla.
Det är en skildring av makt på flera plan: inom familjen, i Nigeria, i arvet efter kolonialismen och inom katolicismen. Med hjälp av sinnesintryck och i synnerhet luktintryck görs miljö och känslor närvarande. En talande och sorglig scen är när Kambili långt fram i boken hör sig själv skratta och först inte riktigt förstår vad det är som låter.
Tre ord: rädsla, luktintryck, makt
Betyg: 4
”Jag visste inte att det fanns lila hibiskus”,
konstaterar Jaja när han och systern Kambili är på besök hos sin faster en bit in i boken. Och det är mycket som finns hos syskonens faster och kusiner som inte finns hemma hos dem. Hos fastern Ifeoma finns trygghet, vägar till utbildning och möjligheten att tala och säga emot. Hemma finns den allt överskuggande rädslan. Rädslan för att göra fel och för att fadern ska bli arg och misshandla.
Det är en skildring av makt på flera plan: inom familjen, i Nigeria, i arvet efter kolonialismen och inom katolicismen. Med hjälp av sinnesintryck och i synnerhet luktintryck görs miljö och känslor närvarande. En talande och sorglig scen är när Kambili långt fram i boken hör sig själv skratta och först inte riktigt förstår vad det är som låter.
Etiketter:
4,
Chimamanda Ngozi Adichie,
Lila hibiskus,
Sofia
15 april 2011
Emma om Lila hibiskus
Bok: Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie
Tre ord: tigermamma, ordlöst, indignation
Betyg: 4
Kommentar: Tigermammor, som pressar sina barn att alltid vara bäst i klassen, har varit på tapeten nyligen. Här är det visserligen en pappa som har den rollen, men det fick mig att undra vad som händer om det finns två barn i en klass som båda har föräldrar som kräver att de alltid ska vara bäst. Mot slutet av boken fick ordet en annan innebörd. Ordlöst valde jag därför att det är motsägelsefullt och effektfullt att den i bokens "verklighet" nästan helt tysta tonårsflickan Kambili är den som för ordet i hela romanen. Ordet syftar också på Kambilis och hennes brors ordlösa kommunikation. Indignation är både positivt och negativt. Det är bra att man blir berörd, men Aidiche gör det lite för lätt för sig och det är aldrig någon tvekan om var man ska lägga sina sympatier eller vartåt det barkar. Läs mer på min bokblogg!
Tre ord: tigermamma, ordlöst, indignation
Betyg: 4
Kommentar: Tigermammor, som pressar sina barn att alltid vara bäst i klassen, har varit på tapeten nyligen. Här är det visserligen en pappa som har den rollen, men det fick mig att undra vad som händer om det finns två barn i en klass som båda har föräldrar som kräver att de alltid ska vara bäst. Mot slutet av boken fick ordet en annan innebörd. Ordlöst valde jag därför att det är motsägelsefullt och effektfullt att den i bokens "verklighet" nästan helt tysta tonårsflickan Kambili är den som för ordet i hela romanen. Ordet syftar också på Kambilis och hennes brors ordlösa kommunikation. Indignation är både positivt och negativt. Det är bra att man blir berörd, men Aidiche gör det lite för lätt för sig och det är aldrig någon tvekan om var man ska lägga sina sympatier eller vartåt det barkar. Läs mer på min bokblogg!
Etiketter:
4,
Chimamanda Ngozi Adichie,
Emma,
Lila hibiskus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)