Författare: Chimamanda Ngozi Adichi
Tre ord: Dualismlila, igbo, ytlig.
Betyg: 3
Dualismlila har att göra både med omslaget, titeln, innehållet och vissa kopplingar till Honungsbiets hemliga liv (som vi läste förra året). Jag tycker att allt för mycket bygger på klart uppställda motpoler, inte minst gestaltat av de olika hem syskonen befinner sig i: här blir man levande och förlöst/där blir man instängd och förtvinar; skratt/tystnad; frihet/lydnad; styrd av scheman/rörlig och spontan; synlig/osynlig. Greppet går igen en smula i Honungsbiet, även den med lila omslag och uppbyggd kring ett trevlig ställe respektive ett instängt. Jag vet inte om det är just det upplägget som gör det, men jag saknar några djupare förklaringar på åtminstone pappans beteende och en problematisering av religionen. Vad är det som leder till hans tro och kompromisslösa hållning - tecken finns, men inte några djupare svar (som givetvis inte kan bli heltäckande). Romanen blir därvidlag lite ytlig, trots den situation syskonen och mamman befinner sig i. Något jag verkligen gillar är den rika inblandningen av igbo. Det får mig att stanna i Nigeria och mljöerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar