Fredrik om Mörkrets hjärta

Författare: Joseph Conrad

Ord: Illusion, daterad, stropp

Betyg: 3

När jag läst ut denna mycket omtalade bok hade jag lite svårt att gilla den, jag kände mig lite lurad - var det bara detta? Det kändes som om alla tolkningar och de sätt varpå boken använts är mer långtgående än boken, lite som en höna av en fjäder. På det sättet är boken lite förstörd och dess rykte är större än själva innehållet. Den blir lite daterad till sin egen tid, berättelserna om den är viktigare än boken. Precis som en mängd personer i boken gick jag länge alltså som i en illusion i tron på att detta skulle bli en fantastisk uppgörelse med imperialismen. För övrigt tyckte jag att Marlow - i varje fall i sin berättelse om sig själv - verkar vara en riktig stropp. Jag hade också extremt svårt att inte tänka in Coppolas fria filmatisering i varje sida jag läste.

Efter vår träff och att ha läst sista tredjedelen en gång till, och kanske mer ingående, hamnade boken dock i ett lite annat ljus och den växte.

Matilda om Nattfjäril

Författare: Jessica Kolterjahn

Ord: Staccato, behov, väv
Betyg: 3

Grått, rått, ärligt och skrivet i staccato där ibland ett ensamt ord är en egen mening. En väldig kontrast mot senaste boken De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin.
Från ung flicka och ända till den dag hon dör söker Kate bekräftelse och trygghet, framför allt genom kärlekslöst sex och i förhållanden där hon i mångt och mycket utnyttjas på olika sätt. Ett sorgligt sökande höljt i en grå smet. Kates liv/kamp/drömmar genomsyras av detta grå och berättelsen känns för mig tung men samtidigt lite hoppfull.
De behov som ses hos Kate upplever jag också hos poliskommisarie Henry Stetson vilken utreder fallet med hennes död. Hans trygga punkt är bordellen han ofta besöker. Förhållandet till föräldrarna är speciellt, liksom förhållandet till frun och även här återfinns mycket grådis, så småningom med en försiktig hoppfullhet.
Dessa likheter tycker jag utgör en väv mellan två parallella historier - om Kate respektive Stetson -vilka slutligen vävs samman på ett betydligt mer personligt plan än offer/utredare, men på ett kanske ganska oväntat sätt.
Summerat var boken grå och tung men ändå hoppfull och den lämnade ett visst eko som satt i i några dagar. Jag tycker om Kolterjahns språk och att hon inte är rädd för det som verkligen är; "äckel" som Fredrik sammanfattade det. Jag kommer nog läsa mer av henne!

Fredrik om Nattfjäril

Författare: Jessica Kolterjahn

Ord: Äckel, enkel, småbilder

Betyg: 3

Det här är en bok som växer. Först tyckte jag att historien var ganska platt, både handlingen i sig med upplägget av de två parallella historierna och datumbaserad kapitelindelning - lite väl enkelt, men också djupet och kontakten och förståelsen för de olika personerna. Men som sagt, det blev bättre en bit in i boken. Stilistiskt gillar jag inslaget av små korta bilder eller liknelse här och där, som när någons röst beskrivs som en blandning av honung och grovhyvlad ek. Det får mig att fundera utöver det skrivna. Bokens största behållning, eller snarare det speciella med den är hur författaren beskriver bland annat det sexuella, men också annat. Saker och ting får vara äckliga, kladdiga och lukta svett. Det är ganska få författare som beskriver det så, så som det faktiskt ofta också är. Det ska Kolterjahn ha en eloge för.