Ord: Staccato, behov, väv
Betyg: 3
Betyg: 3
Grått, rått, ärligt och skrivet i staccato där ibland ett ensamt ord är en egen mening. En väldig kontrast mot senaste boken De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin.
Från ung flicka och ända till den dag hon dör söker Kate bekräftelse och trygghet, framför allt genom kärlekslöst sex och i förhållanden där hon i mångt och mycket utnyttjas på olika sätt. Ett sorgligt sökande höljt i en grå smet. Kates liv/kamp/drömmar genomsyras av detta grå och berättelsen känns för mig tung men samtidigt lite hoppfull.
De behov som ses hos Kate upplever jag också hos poliskommisarie Henry Stetson vilken utreder fallet med hennes död. Hans trygga punkt är bordellen han ofta besöker. Förhållandet till föräldrarna är speciellt, liksom förhållandet till frun och även här återfinns mycket grådis, så småningom med en försiktig hoppfullhet.
Dessa likheter tycker jag utgör en väv mellan två parallella historier - om Kate respektive Stetson -vilka slutligen vävs samman på ett betydligt mer personligt plan än offer/utredare, men på ett kanske ganska oväntat sätt.
Summerat var boken grå och tung men ändå hoppfull och den lämnade ett visst eko som satt i i några dagar. Jag tycker om Kolterjahns språk och att hon inte är rädd för det som verkligen är; "äckel" som Fredrik sammanfattade det. Jag kommer nog läsa mer av henne!
Från ung flicka och ända till den dag hon dör söker Kate bekräftelse och trygghet, framför allt genom kärlekslöst sex och i förhållanden där hon i mångt och mycket utnyttjas på olika sätt. Ett sorgligt sökande höljt i en grå smet. Kates liv/kamp/drömmar genomsyras av detta grå och berättelsen känns för mig tung men samtidigt lite hoppfull.
De behov som ses hos Kate upplever jag också hos poliskommisarie Henry Stetson vilken utreder fallet med hennes död. Hans trygga punkt är bordellen han ofta besöker. Förhållandet till föräldrarna är speciellt, liksom förhållandet till frun och även här återfinns mycket grådis, så småningom med en försiktig hoppfullhet.
Dessa likheter tycker jag utgör en väv mellan två parallella historier - om Kate respektive Stetson -vilka slutligen vävs samman på ett betydligt mer personligt plan än offer/utredare, men på ett kanske ganska oväntat sätt.
Summerat var boken grå och tung men ändå hoppfull och den lämnade ett visst eko som satt i i några dagar. Jag tycker om Kolterjahns språk och att hon inte är rädd för det som verkligen är; "äckel" som Fredrik sammanfattade det. Jag kommer nog läsa mer av henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar