Sofia om Tre apor

Författare: Stephan Mendel-Enk
Ord: spricka, tragikomisk, outtalad
Betyg: 3

Efter att ha läst hyllande recensioner av Stephan Mendel-Enks roman "Tre apor" var förväntningarna höga. De infriades inte riktigt, det är ganska bra, men inte mer än så. Huvudpersonen Jacob växer upp i en familj och en judisk församling som präglas av splittring. Efter föräldrarnas skilsmässa kan de två delarna av släkten inte längre prata med varandra och det är en känsla av oro som är grundtonen i boken. Det är mycket som inte får sägas och uttalas. Det tragikomiska berättaranslaget fungerar stundtals bra, men jag är mer tveksam till hur episoderna staplas på varandra utan att gjutas samman till en helhet.

Emma om Tre apor

Författare: Stephan Mendel-Enk

Ord: irriterande, obalans, Västerås

Betyg: 2

Jag gillade inte Tre apor. Jag tycker att den upphackade kronologin inte fungerade och jag blev mer irriterad än nyfiken av att tidigt få reda på att något hemskt ska hända, men inte förrän på de sista sidorna få veta vad. Jag tycker inte heller om författarens sätt att skriva, t.ex. tycker jag att han berättar om tämligen ointressanta barndomsminnen på ett omotiverat ödesmättat sätt. Jag tycker inte heller att han hittar rätt balans mellan tragik och komik. Vissa anekdoter och infall är i och för sig småroliga, som att Västerås är en symbol för hela det icke-judiska Sverige och eftersom boken var så kort var det ändå okej att läsa ut den. Se även min bokblogg.

Fredrik om Tre apor

Författare: Stephan Mendel-Enk
Tre ord: Enkel, Trivsam, Snapshot
Betyg: 3

Jag gillar att vara inne i den miljö Tre apor målar upp, i det stora hela och i de små detaljerna. Boken är inte nyskapande men ger en rätt trevlig, trivsam och lite rolig inblick i den unge Jakobs liv i familjen och i församlingen. Inte så lite påminner boken om Torbjörns Flykts ”Underdog”, vid sidan av de kopplingar som görs i baksidestexten. Men just eftersom den inte är särskilt nyskapande blir ändå rätt enkel, på alla plan. Det kanske inte blir någon lavin av den utlovade judiska humorn men några av de roligaste, och kanske mest målande, inslagen är jakten på de genuint judiska idrottsmännen, att försenade inbetalningar och platsbrist är två av de tre allvarligaste problemen begravningssällskapet står inför – idag som för 2000 år sedan, eller när Jakobs morfar hela tiden ritar upp en stark gräns mellan de som är judar och de som är antisemiter. Kanske man också där kan se, eller läsa in, de olika generationerna i den judiska gemenskapen – de som upplevt eller har nära minnen av förintelsen, och deras barnbarn som har en mer avlägsen bild av händelserna under andra världskriget och inte påverkats eller binds upp av den på samma sätt. Stilen är kortfattad, det märks att texten är bearbetad för att bli mer kompakt, och situationerna är mer snapshots (av olika längd) än långa scener där karaktärer och situationer byggs upp. Jag gillar det upplägget, och jag tycker Mendel-Enk använder det på ett helt klart godkänt sätt.

Ulrika om Lila hibiskus

Ord: omogen, släkt, måttlig
Betyg: 3

Vi får en alldeles för hastig inblick i en familjs liv och hur de ställs inför religiösa, intellektuella och kulturella val i ett modernt Nigeria. Kambili som är fjorton år är en omogen och passiv ung flicka som tuktas hårt av sin far. Det är uppenbart att vi ska tycka illa om fadern men jag kan inte hjälpa att tro att han i sin katolska tro och suktan efter ett västerländskt sätt är så övertygad om att hans metoder är korrekta att jag inte ser honom som ond. Han är däremot ett sorgligt offer. Hemma hos fastern som bor i en universitetsstad finns alls som står för det goda; kärlek, frihet, lek och individualitet. Språket är onyanserat och omoget men däremot ger författaren en fin bild av miljön.